Varifrån kommer alla skrivna ord,
finns det så många hjärtan?
Vad är det som krävs,
det är inte bara orden i sig,
utan lika mycket hur de förhåller sig
till varandra där de står
intill varann.

Orden tar inte skada av att stå
tätt tätt intill, en intimitet
man bara kan se om man läser
där två ord, bildar en tredje mening
om förlorade känslor.

Orden är åter framför mig,
ser på mig tillbaka,
undrar var de ska hamna,
hjärnan hamrar och hamrar,
orden placeras ut av händer,
det går av sig självt, har jag
verkligen tänkt det här?
eller lever mina händer sitt eget liv?
Det är långt ifrån ett tidsfördriv.