Väva min vävrock, skrädda min skrud,
lär mig att bära ditt skinn intill hud
och trä mig
men flå mig sedan.
Det vilar förlösning där nystorna bryts
och trånar en trångbodd i trådar som knyts,
en reva, det vet jag redan.

Knyt upp mina knutar i knarrande nav
att åter få låta helt fritt,
trä om dessa spolar i spinnande skav
att cirkla mot cirklar i vitt.
Där rullar konturer i nedan.
Knyt upp, och knyt om dem sedan.

Med målande mönster och motståndpalett
framsnirklar i cirklar en färgsiluett
vid vävrock att anpassat veva
i svartvitt mot rullars reva.
Nu stannar maskinen, så reser sig ur
förgängelsens cirklar, en färgformsfigur
som vilat i skräddarens skreva.