Bladen har fallit, träden är frostbitna, skogen sover

snön virvlar försiktigt i en bister vintervind

fåglarna är tysta, allt är så stilla

inget som värmer min frusna själ

ser enbart mina egna fotspår i snön

och de slutar där jag står

Jag gick där ensam bland träden

trotsar den virvlande snön och den bitande vinden

min andedräkt kristalliseras i kylan

den hänger kvar där en kort sekund

innan den faller och skingras i vinden

den bärs bort av en mild bris, ett sorts isigt mjukt avsked

jag är övergiven här i denna vinterkyla

sorg och smärta bedövar mig, stillar mig

mitt hjärta är kallt i mitt bröst

mina fingrar vitnar och min hand domnar bort

benen känns tunga och stela

hela min kropp skälver där i stunden

jag är vilse i vinternattens bistra verklighet

jag sätter mig ner på en stubbe

tittar upp mot den stjärnklara himlen

tänker att …ja det var hit jag kom

skrattar lite tyst för mig själv

sen blundar jag och känner hur värmen omsluter mig

Copyright © AndLou