När jag nu sitter här på min öde strand och tänker
på alla berg jag ännu inte har bestigit
och hur mycket jag ser fram emot just detta

men delar av mig håller fortfarande fast vid tvivlen
och känslan av att jag aldrig kommer att nå dessa toppar
eller att ens orka fortsätta försöken

och precis som tidigare i mitt tämligen förvirrade liv
återvänder jag hela tiden till tvivlet på mig själv
och till alla minnen från konversationer ur det förflutna

jag har gjort många tappra försök att läsa mellan raderna
och att dechiffrera livets egentliga mening
en fråga som naturligtvis aldrig blivit besvarad

det är egentligen inte så mycket jag kräver
men just den här dagen kommer frågorna till mig
sammanflätade och framkallade av en lätt vårlig bris

men så undrar jag plötsligt om det kommer att regna
eller om de mörka molnen kommer att skingras
så att vårsolen nu kommer att skina från en klarblå himmel

Copyright © AndLou