Där jag bor finns inga känslor kvar

i radhusområdet är förändringen svag.

Jag ropar i tystnad

jag skriver en dikt

som jag trodde du läst innan du gick

men borta är dagen

och borta är du

mellan ensamma lakan ligger jag nu.

Men inga tårar är värda

att gråta för den

som aldrig förstod (sig på) att skapa ett hem.

Inga fotografier kan längre tala om

vem som bott här och vem som

tände det första och enda ljus

i det som idag är ett uppgivet hus.