I livets allra sista del, ses allt det som du gjorde fel:
Allt det du gjort trasigt, ja allt det du gjort knasigt.
Vänd på tingen var lite smart,
i livets spegel är allting klart.

Oj vad näpet, sa skräpet som livslinjen lämnat.
Sä häpet, med skräpet, när livsspegeln rämnat.
Var allt du levt och sett, en pjäs eller pamflett?
Kunde du kanske gjort på nått annat sätt?

Oj sa skräpet, det gör mig, yr och vissen.
Det förstör mig!
Men det förför mig och gör mig,
villig att ta kompromissen.
Att skräpet i sanning är ditt liv.
Och att missen och kompromissen,
ja självaste skissen.
Är det som gör att du sen får remissen.

Dit där dårskapens vanskliga resultat,
får liv, och kanske en fin kamrat?

Skräpet du lämnar och skräpet du gör.
Spelar det nå'n roll när du dör?

Copyright" (©) Peter Boman 2012-12-22