I Juletid, skall allt va frid.
i glädje skall vi vara.
Men om du inte räcker till,
hur skall du då förklara.
Att livet som du kände till,
ja allt det underbara.
Försvann som av en trollkarlsvink,
i kylans kalla skara.

Mitt barn jag hör din trogna röst.
På nätterna, det ger mig tröst.
När allt känns svårt och isigt kallt.
Då er jag ser som varm gestalt.
I dessa Juletider,
när ni och pappa lider.
Måste vi trots allt en framtid se.
Jag ber till Gud att så ska ske.

Copyright" (©) Peter Boman 2012-12-22