Jag har förråtts
av vind och regn
där soljord såtts
hos andra hägn,
och längtat att min myllas
besållning skall förgyllas.
Men än på vägar svarta
går åskans år aparta.

Var är ni, vägar gångna
där foten famlat fri?
Nu drar de långa, fångna
i regnfragment förbi.
Var är de vardagsvänner
som stod vid vägens grind?
Ned näthinnan ni bränner
likt färdsförrädisk vind,
och bergbasuner blåses
där motvindslänkar låses.

Och dessa, hjässans kedjor
med Verdandis sigill,
har smitts i fjärran smedjor
jag aldrig hinner till.
Blott hennes händer kan dem bryta
men tiden räcker inte fram
och föralltid skall jag flyta
som skepnad genom dagars damm.