I skidspåret när jag kört
mig helt slut,
stannar jag,
flåsar.

Runt omkring mig
ett vitt vackert snölandskap.
Jag tar fram min mobil,
fotar det vackra.

Det är precis här,
just nu, där jag är,
flåsande, trött, ensam ,
så tyst
och vackert.

Men jag är inte här.

Allt på avstånd.
Att vara där ute kräver mer,
jag är därinne.
I mig,
i mitt.

I mitt och med mig själv stoppar jag resan ut,
ut till snötyngda granar,
till vitklädda fjäll, till solgnistrande snö,
till skogens tystnad,
till att andäktigt förundras.

Jag jagar istället livet,
jag jagar mitt egna liv.

Men så,
i kylan, i stillheten,
fumlande med vantar och stavar,
med allt det vackra på ett foto
kommer jag inte vidare.

När allt det storslagna rusar rakt in mig
har jag inget skydd.

Jag fryser fast där,
när mitt inre smälter.