Trädens sprakande färger bleknar
och lövens gula stjälkar veknar.
Ett vissnat eklöv, i en gammal trädstam kilats fast,
kämpar mot förgängelsen i vindens tvära kast.

I våras spirande av trädets sav,
som liv, åt unga lövet gav.
Nu är bladet segt som läder,
nött av höstens vind och väder.

I skira mönster bladets nerver sig förgrenar,
likt ett träd som jord och himmel så förenar.
Fånge i en torr, men vackert ådrad stam
där förmultningen ej ännu har ryckt fram.

Känn, en tydlig doft av höst!
Åh, vill ge det vissnade bladet röst.
Naturen ger så liv åt orden.
Tänk, så kort vår stund är här på jorden!

Livet kämpar blott för livets skull,
snart, snart - är lövet bara mull.
En sommar blott, det bleka lövet fick.
Det spröda livet - fångat i ett ögonblick.