Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Privilegium

Tänk att det var jag som fick bära dig till livet,
från första fjärilslätta fladdret till styrkan och smärtan
som rev min kropp itu när du föddes.
Smärtan som i ett slag förvandlades till en ny kärlek, den starkaste.

Tänk att det var jag som var den första att möta din blick och jag anade evigheten.

Jag har fått följa dina steg, till glädje, till oro.
Förunderlig är tiden.

Nu kastar du loss, du följer din kurs på livets seglats.
Jag står på stranden och följer din fortsatta väg och
hoppas att jag gett dig tillräckligt mycket färdkost på vägen.




Fri vers (Fri form) av Maria Sundelius
Läst 156 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-02-12 11:12



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Rör vid gråten med ängslig förhoppning om att ha dugt.
2021-02-12

  helenita VIP
Åh, så vackert!
2021-02-12

  Ewa-Britt Nilson
Det är en nåd
att få vara med
om, att få ge liv
från sitt liv, och
sen få till en god
driv i livets kliv
och se det som
hänt som livets
allra bästa motiv!
***********
2021-02-12
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelius
Maria Sundelius