En fjäril landar på ett strå, och håller sig fast,
så plötsligt flyger den bort igen, i en hast.
Utan att tveka släpper så fjärilen taget,
litar på att vingarna bär, från första slaget.

Vad håller oss uppe, vad håller oss fast?
Ibland ligger oron och rädslan oss till last.
Ängsliga greppar vi, liksom fjärilen, ett strå,
vi vågar inte lita på, att det kan gå.

Det är svårt, att som fjärilen, livet bejaka
då vägarna syns krokiga och alltför sällan raka.
Men törs du, liksom fjärilen, i tillit, släppa taget
ska du känna livet bära dig från första vingeslaget.

Då ska bilden av en fjäril på ett strå ,
ge dig mod att tänka; -”Det ska gå!”