Du hela tiden söker efter mål och mening,
tvekar inför valet, vid varje vägs förgrening.
Ser mot horisonten med längtan i din blick
kanske finns det där, det som du aldrig fick?

Vänd då blicken inåt, mot ditt eget rädda jag,
vila där vid stranden av ditt inre hav, ett tag.
Se hur havet inom, speglar himlens klara ljus,
det du söker, finns just där, i ditt eget sköra hus.

Där finns ingen horisont, blott hav och himmel i förening,
vid stranden möter du dig själv och livet får en mening.
Där havet möter himlens ljus, du målet ser med livets brus.
Förstår att havet inom, aldrig når ett slut,
och vågar så i trygghet från stranden lägga ut.