Älskling det var längesen du och jag
var hatade lika mycket som vi hatar ibland
blir jag rädd för dina vassa nyckelben
de som kan dyrka upp vilka lås somhelst,
precis vilka vi vill och det är farligt
när vi är såhär självsäkra tycker du inte?
att kajalen sitter
lite hårt nu läppglansen lite stel nu?
allt går, visst med våld och vaselin,
och visst, vi har krossat hjärtan hårdare än såhär
men orkar du se mig lida? orkar du se? orkar du?
jag tänker i allafall fylla hålen med coca-cola
som inte är coca-cola och
vi ger dem tankar som inte är så bra
din kjol har glidit upp. haha. sorry
stanna BUSSJÄVEL.

och kalla cigarettfingrar
och leenden har fallit sönder
om och om igen

det har slutat kännas, det har slutat läka. Det har slutat funka.

de nickar yesyes streetpoetry
eller något sånt de förstår inte
vi kan se det för de bara gråter. haha
jag orkar inte klara av det här
just nu, senare senare senare.
Men du har aldrig förstått älskling
Du säger att senare är aldrig
och jag säger ; jag kommer över dig senare

grammatiskt korrekt och allt.
Jag är så jävla värdelös i dina ögon.
Du har slutat viska saker mot min halspulsåder
och jag får aldrig mer höra
ditt underbara ansikte spricka upp i ett leende.

Du svarar bara; kanske senare.