vi lever i en clownvärld
där allt är bak och fram
jag längtar efter hemfärd
fast jag tappat bort min stam

ni vilsna folk, vart ska ni?
ensamma och på drift
vi ska va humanitära sa ni
men altruismen blev ett gift

som bryter ner vår folkkropp
det är som en religion
det liknar mest en blodpropp
i en döende nation

alla motgångar vi möter
tär på våra själar
förr så stolta svear och göter
blivit värdegrundens trälar

över detta en bråddjup sorg
jag har svårt att ens rå på
vill helst bygga mig en borg
så att de inte mig kan nå

för vi är nu berövade
på det som mest betydde
nu är vi djupt bedrövade
över alla år som flydde

folket trasigt och så splittrat
kan vi nånsin hitta hem
gemenskapen söndervittrat
det skyller jag på dem

som skeva ideal matar oss
tills vår självbild är helt nednött
de gör det för att de hatar oss
men hoppet har ej helt dött

ni hunsade folk, hur mår ni?
som obekväma protester skydde
mot en dyster utveckling går vi
då ni blint makthavarna lydde

för den förödande konformismen
och rädslan att sticka ut
banar vägen för globalismen
och historiens dystopiska slut

då behöver vi en motbild
en vision som är förgäten
som stärker vår självbild
och hjältar som tar täten

så att idéerna får bäring
och fröerna kan gro
så att rötterna får näring
och folket framtidstro

så att visdom från igår
och impulserna vi drömt
finner ett välbekant spår
och låter oss minnas att vi glömt

så att vi frigör våra sinnen
och hör förfäders ord
så vi minns urgamla minnen
från vår stolta fosterjord

så vi blir de som vi varit
och ser vad som bör göras
och lär av det vi erfarit
så att det sjuka kan förgöras

så att vi till slut kan sätta stopp
för en totalitär liberalism
den parentes i historiens lopp
som är rådande egalitarism

som i dess nordiska inkarnation
lett till den djupaste apati
denna frihetskvävande perversion
svensk socialdemokrati