Ni natt, som mig omsluter,
passageplanerare.
Där vakans visslor tjuter
på passagerare.
Ja, jag kan bara föras fram
i midnattsrälsens makadam
och allt som mig passerar
mitt sinne porträtterar.

Och munnar mummeltumlar
men stämmer sen till storm,
här härjar kring de tunnlar
där färdsfolken tar form,
och bortom får jag formas fram
i sippersiluettens skam.
Vad landskap eleverar
mitt minne integrerar.
Här länkar livets mellanrum
gestalt i skalpassagen skum.

Ni ödesmätta nätter
som skapar mig framgent
mot vita vidder vetter
nånstans i timmen sent.
Och nu, nu ska jag lägga
mitt sinne, till att egga
att vakna något annat
än tågan har förbannat.