Nu på morgonen dimma
Jag trär rökringen från min cigarett
runt ditt finger
Vi är förlovade nu, säger jag
och du: Vilka mer har du förlovat dig med?
Du har ju rökt snart halva paketet
Gud och Ensamheten, svarar jag
Dimman som sakta drar sig tillbaka
Vart tar den vägen?
Landskapet träder fram, så som vi
är vana att se det
Dimman har inte flyttat på något
Jag ser på dina händer
Du har tagit av dig förlovningsringen
Man skulle kunna sy en klänning
av dimman, säger du
Den skulle till en början täcka allt
och sen skulle man stå där helt
naken
Jag frågar om du tänker lämna mig
Nån gång kanske, svarar du, men inte nu
Jag tänder en ny cigarett
Gud och Ensamheten, tänker jag
och tar ett djupt bloss