Jag drömde om ett tåg
som tog mig långt härifrån
ut genom svarta tunnlar
dunkande bort över
skenskarvarna

jag susade med tåget
in i framtiden

såg ut genom fönstret
hur vi svepte förbi
öde landskap
svarta av ångest
träden som dött av den
giftiga sorgen


en svag solskiva
försökte förgäves
hålla sig kvar över
svarta skuggors
skymningsljus

jag drömde om ett tåg
som for fram
över blanka skenor
som tog mig
bort från alla sorger
bort från mörkrets land

så tystnade ljudet
från rälsen
jag kunde höra
mitt hjärta slå igen
tåget svävade nu
långt över marken

allt det svarta
det mardrömslika
det som inte gick
att hantera
rann bort med
flodens mörka vatten
därnere under oss

ut mot havet

vi gled nästan
ljudlöst genom
horisonten
rakt in i solen
mot det varma
ljusa

där ovan molnen
fanns en annan
klarhet
jag kunde ana något
nytt
något vackert 


jag drömde om ett tåg
som tog mig med bort
mot en ny gryning
en annan värld

de stora resväskorna
fyllda med den svarta
sorgen och den tunga
kvävande ångesten
stod kvar på perrongen





jag såg mig aldrig om






P.G 20210316