Tidiga timmar ropar:
Han utfrågar individen!

Jag letar bittert
efter värmen
från skyddsrummet.
Molnig gryning, kall vind;
vi har brist.
Det kan inte vara brist
i mig också.

Hur simmar jag ifrån
min ensamhet?
Nu jagar en stark vind
de hårda molnen.
Genom mig
sprids ensamheten
vidare.

Du är unik:
En enskild individ.
Dagen förnyas
med nyheterna
om en ny dag.

Du föreställer dig
denna enorma
ensamhet
på en ny dag.
Då vill du vara.

Jag är redan.
Jag måste bara
vara.