När tiderna var stilla,
för länge sedan,
föddes hon,
i stillheten av en blomma,
som stod i blekt ljus,
det svaga ljuset -
molnen omkring henne
med något litet regn.
Hon stod blek
mitt i dysterheten,
hennes ljusa ögon,
hennes blonda hår,
de vita händerna,
därför tårar i god tid;
en tunn och fattig tjej
som lider lättare.
Ta med dina starka,
glödande blomfärger,
ditt egna blodrött,
i det tidvatten
som är nu.