Medans staden ännu gäspade

och gnuggade sig i ögonen

hängde månen stor och tung

vid horisonten.

Som för att se

vad vi obetydliga gäster i universum

egentligen sysslar med

samtidigt kravlar sig solen

över linjen mellan mörker och gryning

med sina varma,nyfikna ljusfingrar

trevande fram över gator,skogar och fält

för att väcka allt dagsliv åter

Lev!

så länge solen

kliar våra ryggar

Njut!

så länge mörkret

är en väntan på något nytt