När vägen blivit för svår
När jag inte längre vill andas
När ångesten hotar kväva mig
När huden blivit
ogenomtränglig
av brist på värme
När floder av tårar bränner
bakom pansar,
inte släpps ut
För att ingen ser
För att ingen torkar
För att ingen tröstar
Huden är min fästning
skyddet
mot intrång
-
Ute sjunger fåglarna i
lycka över våren
lycka över att finna en vän
lycka över att leva
Ute sprider solen sin värme
som gör att knoppar brister och
livet återvänder
Ute slår körsbärsträden ut i full blom
samtidigt som nån tar
sitt sista andetag
Oavsett om jag inte vill andas mer
så fortsätter livet
så kommer en ny dag
så kommer en ny vår