Förintelsen finns på tungan
hoprullad som en pralin,
det starkaste av salter

Den återhållna vredens
katastrofala tidsbomb,
osörjda nätters livrem

för vem vet vem juden är
som inte skådat honom
i sin egen skuggas rörelse

Massorna samlar sig
vid kanten av Ararats berg
i väntan på duvans vingslag

Historien är inte logisk
och lidande kan aldrig mätas
men en människa kan lyssna

endast i erkännandet
finns det hopp