fegis, en viskning som hörs långt bortifrån..

vågar inte åka allt på nöjesfälten, även om man vet att man överlever på andra sidan av attraktionen. rädd för den kommande stunden, de kitlkande ilet i magen som man inte vet vart man ska göra av någonstans.
vart man själv ska ta vägen då man dånar fram i backarna, hör allas glada skrik.

Fegis, viskningen är nära nu

vågar inte ta svar för sina kännslor, tycker jag om... eller? nej, för rädd att nobben ska komma.
vågar inte visa att vi är ledsna, fast vi kanske blöder av sorg på insidan. vem kan förstå en? man tror man är helt ensam på denna jord, det finns väl ingen som är med om samma sak.. eller?
gömmer alla kännslor, det är bäst så. vi får inte visa oss svaga för de som kan krossa oss, de som finner våra svagheter har makten. får inte visa , får inte visa hur vi verkligen känner eller mår.

FEGis, hörs som ett rop

Man säger att man vågar säga precis vad man tycker till folk, SÅ fel.
alla är så fega, jag med. vi tror vi är så bra på att säga rätt saker, vara ärliga..
men då vi verkligen är ärliga sårar vi bara personer runt om oss, vi är elakt ärliga, borde vara snällt ärliga istället.
men man vågar bara inte, man är rädd, rädd att de andra ska tycka man gjort fel, sagt fel, eller till och med säga något dumt och ärligt tillbaka..

FEGIS, skriket hörs tydligt

våga lev för fan, våga visa allt du egentligen inte klarar.
vi revolterar med föräldrar, lämnar de gamla vännerna, bryter oss loss från både de ena och de andra.
men till vilken nytta ? är det för att må bättre, att skapa något vettigare med vår egen tillfälliga vistelse på jorden. eller är det bara för att trycka ner andra, är det för att visa att vi inte behöver de gamla vänner vi haft, bara för att några ny falska typer dök upp bakom en dörr i garderoben.

hur kan man egentligen ändra på det man vill ändra på, de goda sakerna.
hur ska man våga leva utan någon som står bakom en? men varför göra de saker folk tjatar på dig att göra, du vill, men klarar det inte ensam, och heller inte med deras hjälp. de pressar på för mycket.

vad är ditt livs mening, i viken skithög vill du leva idag ? ska i trilla ner vi helvetet för att senare komma upp igen för att upptäcka att någon kanske bryr sig om en. finns det sånna som gör det? eller är allt bara ett falskt spel..

var är barnasinnet? , när man var liten var allt enklare.
kärlek, ärlighet, allt var rent.