Och varje gång när jag cyklat hem från jobbet så
har jag sett neonlyset med bokstäver som
stavar namnet på din pappas företag och
njutit av tillbakablickar från
dagen då allt oss emellan
nådde sin kulmen

Och därefter så har jag stannat på
mitten av bron och
tittat över vattnet och
sett bilder av hur vi
skulle sitta där i mörkret och
hålla hand vid fontänen

men samtidigt som löven gått från
gröna till gula till röda och
sedan fallit av så
har det också svalnat

neonbokstäverna finns kvar och
talar om för mig att
minnena alltid kommer finnas där men
någon har plockat bort fontänen
precis som att man ville upplysa mig om
att det inte längre finns
någon framtid för oss

man säger till mig att
det inte är värt att stanna kvar att
jag borde cykla hem och
krypa ner bland täcke och kuddar

för det är endast i John Blunds värld som
det fortfarande finns en
bro med en trappa en
plats där vi kan
hålla hand vid fontänen