Ibland faller tystnaden

som ett regn över orden

när akvarellen upplöses

Likt Ofelia sover jag

med vidöppna ögon

utan att kunna vakna

Näckrosor binder mig

fast vid tjärnens botten

som av en osynlig hand

De vita blombladen

håller mitt ansikte

flytande över ytan

Fullmånen speglar sitt ljus

av silver i mina ögon

där galenskapen drömmer

Natten stryker ut alla tankar

om den mörka roten i djupet

som om den inte längre fanns