Blicken sveper över grundskogen,
En mjuk och rinnande smaragd i vårsommarljuset,
till synes orörd och obesudlad av människan hand
Som i en reflex kläcks solljuset
Och en liten pöl av sanning glittrar och brinner
Har någon sett den här grenen,
Lyft den där stenen
Men med ögon som glömt att lyssna
Med fingrarna som slutat att lära
Vem vet vad som gömmer sig bakom nästa träd, sten, kulle
Minns timtals när jag var skogen och skogen var jag
Men nu går jag bara förbi