I tystnaden tar vinden tag
i halsdukens spetsar
en citronfjäril fladdrar framför mina fötter
visar vägen mot barndomens grind

Stannar med handen på klykan
minns den sträva mulen
tungan som satte leriga avtryck
på klänningen av rödrutig bäckebölja

Öppnar grinden
kliver sakta in på gården
en sorgmantel vilar
på ett murket trappsteg

Tiden krymper med molnbildernas flykt
tätt intill kärleken som lämnats kvar

Osynligt lindar den sig in i intigheten
i prasslet av fjolårets löv
vinden tar ett varv runt mig
jag anar dig
i orden som delades på husets trapp

Orden där vaksamheten
mötte stillheten
där friden inte fanns inuti eller utanför
utan i alla små samlade stunder av aningslöshet
och barnets tro
på att regnbågsfästet var förankrat i guldåkern

© Eva Hedlund fd. Langrath 2021