ljudlösa tankar formades av den viskande vinden

det är luft allt vi ser
det vi tar på
allt vi é

Så verkligt strålade solen
av luft formades slottet
det var ljudlösa viskande tankar
om ro

under en mästrande himmel
luftslott som brinner
allt gick förlorat

det var i stormens öga
där som vi fann ro

inget kom åt oss
precis där och då

våra själar som en gång dansade ikapp
stannade upp

små rosa moln
vittnade om allt uppe i det blå

drömmen om luftslottet
försvann återigen i den viskande vinden