Svidande tungor
med spetsar som skär

dom tär
öppna revor
är svåra att vårda

när orden likt ett blad
är menat att stanna kvar

jag håller andan när jag ser ut
blir helt stum
när jag förgäves försöker skrika rakt ut

nu står jag med ensamheten kvar igen

du gamle vän
var inte rädd

det finns ett annat sätt
så du långsamt
får chansen
till läkning igen