Förra veckan tittade jag snabbt i spegeln
när jag skyndade mig i badrummet
med en armlast av smutsiga tvättkläder.
Men det var ditt ansikte jag såg,
frågande och stirrande på mig,
inte mitt.

Förskräckt stannade jag och kom närmare,
granskade for the record några få hårstrån,
de svullna ögonlocken, det veckade ansiktet.
Men det var din väderbitna hand
som förgäves försökte pressa tillbaka rynkorna,
inte min.

Jag trodde att våra vägar
var världar från varandra, du och jag,
och nu infinner det sig trots allt:
Jag har träffat dig på din väg i processen
att hitta mig.