I mänskliga celler
bland plikter och lagar
Jag söker en skatt
som jag ensam förjagar

Jag plågar mig själv
med påstådda hot
När åldern mig tagit,
i mig slagit rot

Jag saknar mig själv
i den jag har blivit
När vemod och sorg
till ångest mig drivit

Gråtomma dagar
de flyktar förbi
När sömnen mig sviker
Jag tvingas förbli

Annars slutar jag nog
som en bildstod i öknen
Förlupen av skuggan
En bruten och krökt en