den mörka damen dansar, och hon lockar
med några ögonkast och du är såld
vid dina fötter lägger hon ut krokar
du fastnar och hon har dig i sitt våld

det verkar nästan som du aldrig lär dig
du erbjuder ju inget alls motstånd
du är helt passiv när hon glupskt förtär dig
du tror att du kan gå nån enda rond

men ser du inte att för varje gång
du låter henne dra dig in i dans
hon spinner in dig mer i sin kokong?

du tror dig äta, men har ingen chans –
så dags att inse att du själv är maten
innan du styckas och läggs upp på faten