Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våran dans på det gula fälten

Den spröda blåklockan trivs
i jord som är trött och lätt
Hans vackra siluett skiner
Mot marken han böjer sig helt lätt

Över sina nya vilda förväntningar
Till fest han bär till nya möjligheter som väntar Han de kommer glatt när han hittar sina tid
Tiden tickar sanden rinner iväg

Det är nya tider, själen och bördan
I duster och oädel skara
Ogräs de kallas
Men är ändå så stark

På ängen du växer
Och blommor växer med dig
Din skönhet dina ord
För oss är det nyttigt

Månen breder ut sig bara för dig
Med färgade blommor så fina som du
Frikostigt du bjuder han dig till hans dans
Han hör allt från humlor och bin
Men han hör musiken i naturen

Han finner särskilt lindring i hennes behag
I blommor, odödliga, vilda rörelser
Jag undrar vad du tänker
Om hennes färger är milda ikväll

När daggen fallit mörkhet tagit plats
Man kan se deras dans nu
I mörkret där månen skiner upp
I våran sommar där vi dansar iväg
Tror våran tid är kommen
Dansa nu det är dax för dig att bli fri




Fri vers (Prosapoesi) av Bebyjesus
Läst 136 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-06-29 13:22



Bookmark and Share


  Monica Lindgren
Jättefint. Men man får läsa flera gånger för att förstå. (Känner igen vissa formuleringar... hälsn monica)
2021-07-12

  Trädskugga
Ogräs
är blommor
vars tid ännu inte kommit?
2021-06-29
  > Nästa text
< Föregående

Bebyjesus
Bebyjesus