skelettet skriker
nej fingertopparna skriker
nej levern, njurarna, gallan skriker

mina näsborrar fräknar och är fyllda av juni (min favorit)
men lagrad i fettet luktar det februari, mars och april.
(Så som skämda minnen luktar)

jag har glömt att ta mina mediciner och dom, skriken
lurar bakom ögonlocken.
dom blommar ut när jag sover innan sömntabletten gör sitt.
(dämpa allt allt allt)
innan sömnen skriker dom i mun på varandra
och jag pressar ihop läpparna till ett vitt sträck så inget kommer ut.

jag har glömt att ta mina mediciner
och det här är varför jag måste sluta glömma.
jag måste ta mina mediciner
och låta det som är begravt i fett få vara i fred

vila i fred

inte glömma mina mediciner
och låta skriken kriga sig till ytan

jag formar min mun till ett streck
jag formar mina ögon till ett sträck
kroppen till ett sträck.

jag förbereder mig att dyka in i tystnaden
den stora massan av sval densitet

som om ett spjut skär jag genom ytan
och lägger mig på botten

här är allt väl.




fiskar simmar förbi
öppnar sina fiskmunnar
och hälsar utan det minsta oväsen

jag är en krabba nu med rustning
jag använder mina krabbhänder för att kamouflera mig i sanden
jag är en krabba
jag har inget mänskligt skelett jag har bara kött
milt vitt tyst kött

här vilar jag


här är allt väl


jag har varit på apoteket nu
jag är en krabba