Ur värkligheten
men har jag då inte lidit nog
denna saknad
detta liv i evig plåga
smärtor värk och klagan
jag vet att jag har mycket
och mer ändå
att vara tacksam över
ändå skaver det
jag tappade bort
jag förlorade
jag kunde inte hålla kvar
det värdefullaste
gled ur mina händer
bit för bit
kapades banden
jag kunde inte hålla emot
du togs ifrån mig
hålls som gisslan
av främlingar
som stal dig
hur man nu
kan stjäla
ett barn
det är ju till låns
men den här historien
är inte som andra
den är sann
och sanningen bränner
mitt barn
de som du kallar mor och far
de är främlingar
inga du känner
du slets ur min famn
togs ifrån din trygga hamn
hur ska jag kunna gå vidare
jag har stannat på ruta ett
för något förfärligt har ju skett!