Metaforer strömmar genom dessa fönster.
Molnens slöjor övertäcker bergstoppen
som väntar på sin famn då solen nästan är fallen.

På sjön och i blåsten ljuder vindspelet väl
i mörka timmar som redan skrider mot ljus.
Klippornas ringar runt Björnerödspiggen
i vått och i blått och smått kallt.

Oron som cirklar omkring när jag når en penna,
när jag undrar om jag den här gången skriver illa.
En dikt med många anknytningar, vill jag göra.

Jag vill se sjön och bergen ännu tydligare,
låta mig förankras däri för att undvika kollision.
O måne, låt blodet och hjärtat allieras
till dess bilder och ord förenats!