Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Rapport från (döda) mammas gata


Hej mamma,

En del är inte sig likt sen du försvann. Med dig försvann också den där mystiska cykeln som stod fastkedjad i ett träd i flera år längre upp på gatan (varför försvann den just nu?). Den var ju i ganska bra skick - ingen skrotcykel - och såg egentligen inte övergiven ut. Vi kommenterade varenda gång jag gick förbi med dig i rullstolen ("Den har stått där så länge nu och liksom väntat. Undrar vems den är...")

Det där sedan länge nedvissnade och försummade olivträdet på min uteplats - det som jag var på väg att kasta så många gånger - skjuter nya gröna blad i rekordvärmen. Nu ska jag vårda det bättre!

Det som är sig likt är mathaket mitt emot som har sin vita elektriska adventsljusstake i fönstret, året runt. Du gillade maten men aldrig ljusstaken. Ägarna från Bangladesh ringde förresten på häromdagen och beklagade sorgen och sa att jag alltid är välkommen in om jag saknade sällskap.

Kära hälsningar,
Din son





Prosa (Kortnovell) av Almagrundet
Läst 196 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-07-26 20:31



Bookmark and Share


  Poesia VIP
Vilket fint brev till din mamma! Riktigt ser din mammas gata, den övergivna cykeln, olivträdet som vaknat till liv ur sin träda, mathaket och de omtänksamma ägarna som kom och beklagade sorgen och bjöd in - så fina bilder du skapar
2021-07-29

  Almagrundet
ja, ibland känns det som om det bara är vardagsdetaljerna som håller ihop de stora mönstren, som ger dem möjlighet till markkänning...
2021-07-29

  catharina.jerbo VIP
dina ord får mig att tänka på vad livet egentligen är; detaljerna i vardagen. de som man bara ser när något stort händer.
Och så jublar jag för varje grönt olivblad!
2021-07-29
  > Nästa text
< Föregående

Almagrundet
Almagrundet