reste mig

försent

bröstkorgen var redan splittrad

det fagra var nu bara en krigsscen

där blod bara var ett sätt att ta liv

ingen lägger liljekonvaljer på en tom mans grav

går det att bränna det mörker som aldrig lyst upp

eller blir det bara eldstormar som sveper bort

inget att fästa elden i

Bara tomma ord av grusade sår

vars ärr aldrig helt försvinner