Jag vill dela myriader
dystra betagenhetsballader
om mastigt sorgligt lesbiskt misslyckade älskogseskapader,
låt mig
beröva lustens serenader
mytens musor och najader
alla deras frusande kaskader
i krankhetens begråtna blottarrader

så sörj sapfos förväxlingskomedi
låt mig kväka kärleklsyrik om
förförisk tragik
om längtan ouppfylld
och vild
som liksom aldrig kommer till
-
Om dreads och vin på stureplan
en torsdagsnatt
matt av mjuka bröst och slagsmål med en vakt
och jag blev antastad på toaletten
och kupletten blev en flykt
och jag en trubadur
vars fötters steg på kullerstenar skrev en låt till dig;
jag råka planka något queert,
om stad i mörker, tuffa brudar
det blev aldrig nåt mer
för du var aldrig min eller hur
men jag blev känd som
tjejen som hånglar med uppblåsbara djur
-
om sårig ungdom
och gränslöshet
förenade i ångest och kajal
där kärlek blir till blodiga samvetskval
du hade mens
och jag hade grannar
och nu är du gift med barn
men du är fortfarande Faluns vackraste galenpanna
-
om emolugg och osäkerhet
svartvitrandig smygrökt kaxighet
bland skrivna ord på sylvia
sylvassa desperata skyldiga
att bevisande skrika
“vi kan också vara lesbiska”
men istället blev vi headhuntade
av den där pedofilen som gjorde porr med minderåriga
-
om postapokalypsens dansgolvslöften utan tillflyktsort
-
om finsk butchfångst på feed the horse i göteborg
men fisken tvangs simma till kongressens åsiktstorg
-
om vilsenhet på stockholm pride
som alltför blyg baby bi
-
om alla pussar som du gett
som är de finaste jag vet
och saker som jag tror går sönder
av tveksam nykterhet
-
om kyssar som blev mer på boudoirkalas
en tillfällig extas, nu är du förlovad såklart
med en alldeles tatuerad skäggig karl
-
om facebookmesset jag aldrig vågade svara på
för du var alldeles för fin, jag var inget då
jag har fortfarande inte svarat
-
om min eviga sorg
när stjärnors svindel blundar
under alla unders undran
vad det du eller jag som var
den som kom undan
men också alltid fanns kvar?
ditt porträtt har flyttat
med i alla flyttar
du har betytt
fast jag flydde
när stjärnorna kved och gnydde

jag var förtvivlat förälskad så att det värkte
men du märkte det till sist på tok för sent
du var en fé
en odyssé av queera queerhetsideal
radikala kval
jag var ingen, ingen idé
ett elevrådsår av
hopplöst hopplöst hopp
och det var han som satte stopp
balladens ledsnaste refräng
när du höll om mig i din säng
och vädjade om ett annat beslut
“gör slut,
dumpa honom, gå!”
men Satan vann ändå

---

Så låt mig dela myriader
ledsna lesbiska ballader
med några misslyckade rader
serenader rakt från sapfisk tragikomik
en gång en spirande kärleklsyrik nu
en spillran av förförisk tragik
om längtan ouppfylld
och vild
som liksom aldrig kommer till