Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ingen kan ana

Ingen kan se det på dem. Det kända lyckade paret. Hon sminkar över med foundation, bronzer, ögonskugga (gärna åt det svarttonade hållet, hon har lärt sig att det täcker bättre, erfarenheter, erfarenheter och erfarenheter). Hon bär solglasögon. Hon har aldrig kortärmat. Aldrig urringat. Aldrig vare sig kort eller lång kjol. Alltid täckande kläder. Ibland tänker hon att det hade varit skönt att glida in i långa sjok av tyg som omslöt hennes ömmande kropp med synliga spår efter hans starka händer. Efter hans slag. Efter hans knytnävar. Efter hans nyp varhelst han kom åt när de var ute i offentligheten och han inte kunde ge henne ett rejält kok stryk. Hon såg det på hans spända käke, hans ögon som smalnade och svartnade, på hans hårda fingrar som grep tag i låren och vred om. Hon som stod ut med smärtan utan att ens flämta till. Utan att visa det med en min. Hon vill inte ge honom den tillfredställelsen också.

De måste också visa upp fasaden, glättigheten, de otvungna skratten, leenden som ibland stramade då såren på hennes läppar sprack. Det var då hon snabbt var tvungen att ursäkta sig och gå in på damernas, låsa om sig och bättra på läppstiftet med tjock salva under. Hon hade lärt sig, lär sig fortfarande den hårda vägen. Ibland tänker hon att om hon kunde gömma sig i en hijab, eller burka till och med.  Slippa lägga denna ständiga omsorgsfulla make up som ska och måste dölja allt. Håret som han ibland river av i stora tossor. Så pass stora att när hon är hos sin frisör fick hon i början skylla på att hon hade en ovana att snurra och dra loss sitt hår. Något hon sysslat med sedan barndomen. Den vänlige populära frisörens ingående och ibland påträngande frågor om hon sökt hjälp för det för det var tydligen en diagnos. Nu vet han så han frågar inte längre. Hon undrar ibland om hennes man också lider av någon diagnos, eller flera diagnoser kanske. Detta ständiga döljande börjar så sakta gå henne på nerverna. Hon vet inte hur hon ska orka med detta miserabla liv längre.

De har varit gifta i 25 år. De har barn ihop. Tre söner, två av dem vuxna och den tredje tonåring samt två döttrar båda i tonåren, en i yngre och den andra i äldre. Fem barn att dölja det som pågår för. De två vuxna sönerna har tack och lov flyttat hemifrån för ett par år sedan. Tvillingarna som följer varandra i vått och torrt. Tvillingarna som kanske anar men inte säger något. Deras kloka fina pojkar. Hon vill inte att vare sig de eller de yngre ska få veta. Någonsin. Hon vet att den yngsta sett hans höjda näve inför en smackande örfil men den avstannade och blev till en mjuk kram istället. Han visste att snabbt finna sig, att dölja. 

Deras stora, vackra och imponerande hus i tre våningar som hon lyckas upprätthålla den perfekta ordningen i trots sitt arbete som nyhetsuppläsare i tv'n med tidiga mornar. Det som i sin tur ger att hon slutar tidigt på dagen, lagom till lunch. När de ska ha stora tillställningar tar de dock in städhjälp och två gånger om året eller när det behövs kommer fönsterputsarna eftersom det är så många fönster och vissa högt upp, nästan i taknocken. Gardinerna som ofta är som draperier i olika tygmaterial lämnas dock in på kemtvätt. Övriga enklare gardiner tvättar och stryker hon minst var tredje månad. Hon tar hand om det mesta själv. Det har blivit ett andningshål, nästan som terapi att gå runt med dammsugaren, att torka golv, att plocka och städa också i barnens rum. Så länge de bor hemma. Hon bäddar som en van hotellstäderska. Hon torkar alla ytor, bord, bänkar, hyllor, fönsterbrädor så att det inte finns ett dammkorn. Hon tvättar all tvätt, stryker det som inte kan eller bör torktumlas. Om det någon gång är någon slags oordning i huset lämnar det märken på hennes kropp. Rapp efter hans piska som han även använder i deras sexliv. Ibland har hon svårt att sitta då piskan lämnar långa sår som riskerar att spricka upp igen trots att hon plåstrar om dem. 

Det värsta är ovissheten när han kan brusa upp. Det är som att han söker tillfällen att få göra henne illa. Ibalnd är hon inte beredd men för det mesta kan hon tyda de subtila signalerna att något inte står rätt till. Att något hon just gjorde retade upp honom. Det har blivit värre de senaste åren. Särskilt mellan de olika programmen han leder. I de lediga perioderna ökar misshandeln. Han är väldigt populär i sitt yrke och alltid så glad, ler mycket, skrattar ännu oftare. Ingen, absolut ingen skulle kunna tro detta om dem. Det kända, lyckade paret som är så populära. Att han slår och hon tar emot. Att han slår ännu mer, att hon står ut.

De går ofta på olika tillställningar, på galor, på arrangemang av olika slag för han vill synas med henne. Visa upp hennes skönhet och de klär varandra. De är ett mycket vackert och tilltalande par. Han är en stilig, snygg och ståtlig man. Någon som alla ser upp till. Män vill vara som honom och kvinnor vill ha honom. Hon med långt hår, långa ben, vältrimmad kropp, yppig byst. Han betalade hennes bröstförstoring i början av deras relation, som en "present". En av hans många presenter. Han visste hur han skulle förföra henne, få henne på fall. Han var romantisk, generös, givmild och gav henne överdådiga blombuketter, ofta långstjälkade mörkt röda rosor. Ofta blommograferade han till hennes jobb - för att andra skulle se och veta att hon var upptagen, att hon var hans. Långsamt halade han in henne och hon föll för honom. Hårt och intensivt. Hon svävade på moln - vilken klyscha men så var det.

Hon tyckte att hon var så lyckligt lottad. Nu är det inte så längre. Varken med generositet, givmildhet, presenter eller blommor. Hon har inte fått blommor på en evighet. Inte ens på deras bröllopsdag. Den firar de inte. Han ger henne knappt någon present när hon fyller år numera bara för syns skull inför barnen eller inför deras bekanta om hennes födelsedag råkar infalla på en av de otaliga festerna eller tillställningarna. Då kan det både bli flotta och dyra presenter. Halsband som hon använder i deras maskerader ute på Stureplan, någon opera eller gala. När hon måste vara upp till tänderna välklädd och tjusig. Hon vet att föra sig. Att le. Han har minsann lärt upp henne. Hon är väl drillad efter alla dessa år. Efter att ha gått i hans "skola". Hon har levt upp och lever fortfarande upp till de bästa betygen i ämnen som bara han hittar på, ett efter ett och gör fortfarande. 

Hon vet om hans snedsteg. Att han ofta är otrogen. Han behöver det säger han. För att göra av med lite av sin överskottsenergi. Sin stress. Han påstår också att det är just överskottsenergin och stressen som gör att han blir irriterad på henne och blir han tillräckligt irriterad, särskilt om hon försöker protestera så viner slagen genom luften och träffar henne på kinden, i närheten av ögonen, ögonen som ser honom,  mot munnen, munnen som talar till honom, läpparna som spricker upp, han träffar henne med ett hårt slag i bakhuvudet, en spark i ryggen, en knytnäve eller flera i magen. Hon har lärt sig att spänna sina magmuskler så de slagen kändes lite mindre.  Näsblodet som rinner, näsbenet som närapå knäcks. Han vet hur pass hårt han kan slå så det har bara skett en enda gång. Då sa han att hon rest till sin mamma som just hade fått ett tufft cancerbesked. Hon måste trösta och stötta henne. Finnas vid hennes sida. Hennes mamma som var både pigg för sin ålder och frisk som en nötkärna. Hon åkte dock inte till sin mamma. Han körde henne till deras stora lantställe ute på landet där det var flera kilometer till närmsta granne.

Hon tränar på gymmet efter hans beordran för han vill ha en fit och snygg fru. Säckar hon ihop eller ännu värre sväller ut som han uttrycker det hotar han med stryk och ännu mer av hans utstuderade misshandel. Så varje dag innan hon kör hem efter jobbet går hon på gymmet.

De lever utåt sett ett perfekt liv. Han den alltid glade och trevliga programledaren. Som är så snygg att alla kvinnor flörtar med honom trots när hon är med. Vissa har inge skam i kroppen utan klänger på honom och hon tar alltid ett steg eller flera undan då och får en stunds vila, en stunds respit. Hon tackar de kvinnorna i tysthet. De vet inte om vem de har att göra med. Vilken utstuderad djävul han är. Om de visste skulle de lägga benen på ryggen. I alla fall de som inte var undergivna och fastnade i hans väl tilltagna silverskimrande fiskenät. Som hon gjort. Hon hade fastnat rejält och är fortfarande fast.

Bakom fasade går hon sakta men säkert sönder. Att dölja det miserabla ansträngda livet blir allt tuffare. Hon är krackelerad, trött, så innerligt trött. Vissa gånger när hon måste stiga upp på efternatten för att komma i tid till jobbet vill hon ligga kvar i deras breda och mjuka väl tilltagna dubbelsäng. När han snarkande och i djupsömn inte kan häckla eller slå henne. Ibland tänker hon förbjudna tankar om att gå ner till havet och bara gå ut i vattnet ända tills hon inte når botten längre. Där skulle hon sedan simma längre och längre ut. Uppslukas och bli ett med havet. Då skulle detta hemska liv ta slut. Det är barnen som håller henne kvar. De är både bojor och livgivare. De ger henne ljus och kärlek. De älskar henne villkorslöst. 

Det är för dras skull hon stannar. Och kanske också för att fallet skulle bli alltför hårt och långt. Man faller som tyngst när man bestigit det högsta berget som de gjort. I nöd och lust. Lusten blir allt mindre och nöden allt större. Me too hjälper inte henne. Går hon ut med detta eller ens yppar det minsta till sina bekanta för några vänner har hon inte - det har han sett till - så är allt slut. Allt de de jobbat ihop och kämpat för. Kämpar för fortfarande. Fasaden är hennes räddning för den kan hon gömma sig bakom. 

Ingen kan ana. Ingen. Någonsin. Det ser han till och också hon. För alltid. De två. För alltid. I nöd och lust. Han för och hon följer i denna djävulens dans. Han bjuder upp och hon tar hans hand. Snart ska den vina genom luften. Igen. Landa på hennes kropp. Han slår henne. Igen och igen.  Och hon låter honom. Alltid. Som nu hon ser det på honom. Hans ögon som svartnar. Han slår hårdare än han någonsin gjort. Hon faller ner på sängen. Den tar emot henne mjukt som en omfamning medan knytnävarna dundrar över hennes kropp. Överallt där han kommer åt. Så till sist hans händer runt hennes hals. Trycker och trycker. Något är fel denna gång. Galet fel. Hon får ingen luft. Hon kan inte andas.  Hans händer som en gång smekte. Nu är de rallt annat än smekande. Nu ligger de om hennes hals. Trycker och trycker i vansinne. Det svartnar. 

Rubrikerna efteråt. Stora och svarta.

"Känd omtyckt programledare mördar sin fru, den populära nyhetsuppläsaren!"

I tv-rutan en annan nyhetsuppläsare, hennes kollega som smärtsamt måste återge denna förfärliga och hemska nyhet. 

Och så han. Hennes man som nu mördat sig till änkling. Häktad och nedbruten. Han kan inte förstå det. Han har inte gjort detta som de anklagar honom för! Han som inte ens var hemma. Det måste ha varit en inbrottstjuv eller en älskare som hon försökt göra slut med. Inte vet väl han. Han vet bara att han upptäckte att hon träffade någon vad hon trodde var i hemlighet men han hade upptäckt det, upptäckt dem.  Det var dock inget han la någon större vikt vid eftersom de hade ett öppet äktenskap där de båda fick ha någon vid sidan av. Så hade de levt i många år. Inget konstigt med det. Kanske det den här gången varit något mer än enbart sex. Kanske att hon velat lämna honom, sin man men älskaren ville inte, var inte beredd att ta det steget. Hans hustru hade varit lite frånvarande och inte riktigt densamma. Det var i alla fall inte han. Han älskar sin hustru och skulle inte kröka ett hår på hennes huvud. Aldrig.

Så han skaffar sig den bästa och dyraste advokaten. Han fortsätter dupera alla. Också sina barn. Deras bekantskapskrets kan för allt i världen inte tro att denna alltid så trevlige, perfekta och ömsinta man gjort detta mot sin fru, aldrig i världen. Alla kändisar sluter upp för honom.  

Hela Sverige sluter upp för honom men inget gör henne något längre. Hon finns inte mer för honom. Han kan inte komma åt henne längre. Hon har fått frid.

Hon har fått frid.












Prosa (Kortnovell) av Poesia VIP
Läst 68 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2021-08-02 12:34



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
En stark berättelse som får mig att tänka på att man ser ett ansikte, men inte människan bakom.
2021-08-02

  Öknens Ros VIP
Tyvärr en bister verklighet, kvinnor misshandlas, ibland med dödligt utfall. Att leva i en sådan relation bryter ned kvinnan, bit för bit. Ett fåtal kvinnor lyckas dock ta sig ur sådana relationer.
2021-08-02
  > Nästa text
< Föregående

Poesia
Poesia VIP