Under ytan

I oceanens blå

Dansar vi två

Själar av stjärnor

Mörker av stoft

Ängar av sjögräs

Gräver i bottnar

förlorar vårt ljus

I den mörkaste utav själar

Bor det största hav av tro

Älvor av månsten blek

Nuddar vid våra kroppar

Fingrar snuddar stilla

Portar öppnar sinnen

Nätter lockar ro

Låt mig bara drömma

Söv min mun med kyssar

Lätta pannans veck

Med lätta toppars smekning

Över orons broar

Under sitter näcken

Lockar unga sinnen

Glada skratt blir minnen

Under stenars vila

Bakom fäders blanka ögon

Ligger sorg som gro

Bort från bäcken

Gick han ensam

Ingen hand i sällskap

Bara drömmar dova

Det sägs man ser han ännu

Långt bort i kvällens skymning

Axlar sänkta och en sorgsen sång

Är allt som man kan ana

Trots att allt är sorgens fana