Det bolmar i skyn
Gud smuttar på sin cigarett

Massiva, puffiga rökmoln
seglar på de blå våglängderna.

Bergen,
hans rullpapper
Haven,
hans filter
Moder Jord,
hans tobak
Människan,
hans nikotin

Fadern andas ut,
strömmen först uppåt
sprids ut i stratosfären,
till intet.

vid upplösning
återstår en tunn dimslöja,
vilandes på Modern

En puff här och där,
sporadiska bloss
till glest utspridda
fjädermoln

Fjäderlätt för
människorna
att leva.

Gud slappnar av i sitt töcken