Slentrianmässigt,
jag släntrar in i en
ny och gammal
verklighet.

Människomunnar rör sig
Hjärnan slår på ’mute’

börjar analysera

läpparnas kvantmekanik
som äcklar mig

orden gör ingen nytta
här

Jag vill härifrån.

Hypermedvetenhet
fingertopparna,
så känsliga

Jag är medveten
om att jag
är
medveten

och jag darrar,
min ande darrar.

Mina mentala lagar
följer inte de mänskliga koncepten
längre
De är av en annan sort

Jag kan se materians
vågrörelser

det svajar här
i sidled

Jag kan sticka en nål genom existensen.
Om jag blåser,
kanske kulissen slits ned.

Jag vill inte
se
säkerhetens skörhet,
den
utplånande plasticiteten,
som
faller ut
i fraktaler.

Kvällshimlen aldrig varit vackrare
men vad gör
vackert

När allt jag känner är
min flimrande
ficklampa
till själ.