På ena sidan,
om upplysningen,
är jag fångad i ett träsk.

Jag har klibbat fast,
i min egen hjärnläsk.

Jag har letat,
med spade och dynamit.
Jag grävde och jag sprängde,
genom morän och granit.

Tunnelgångar
genom
psykets spruckna prisma.

Jag fann endast
mörker inom mig,
så mycket svart oljefärg.
Jag har penslat hela min spräckta sfär,
i vantablack.

Jag är inte upplyst,
min glödlampa saknar anod.
Jag är
nedsläckt.

Här är jag nu,

i dysforins imperium,
där jag bär spröda, förkolnade änglavingar.
sprattlar runt i ett mysterium.

Känslan av Kalis klor i skinnet.
Hecates hundar i mitt huvud.

Syndafloden som istappar
i mina ögon.

Jag letar än efter ljuset.
obotlig sökare utan fungerande medicin.
vishet är till för andra,
dårar som jag ska till psykiatrin.

För jag hittar inget.
Jag hittar absolut ingenting,
annat än brist på ande.

Jag vill hem, till
något annat än tomrum,
Jag kräver inga tempel,
bara min själ
i retur,
och en
mild
sinneskur.

Jag räknar

mina steg till slutdestination,
som jag än hoppas är en terminal,
en passage till något annat.

Jag har slutat önska efter helig Graal
men jag vill ha,
något annat
än inget.

Guds heliga ande helgad vare ditt andetag
blås in ljus i mitt mörker.
skänk mig
en
vilodag.

gärna i en annan plats,
än en
grav.