Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om hur man kan ge och ge och ge, bland folk som bara tar ifrån en.


Vi är

Jag är tåget för de döva, blinda och hesa
Du är stationen som avslutar min resa

Jag är den lyckliga stunden utan ångest
Du är en oinbjuden ovälkommen gäst

Jag är kvällen vid Vänerns smala bryggor
Du är kylan utan en filt och fler myggor

Jag är båtarnas segel och nya aggregat
Du är en vindstilla kväll utan någon fart

Jag är tåget för de döva, blinda och hesa
Du är stationen som avslutar min resa




Fri vers (Prosapoesi) av Gabriel Andersson
Läst 157 gånger
Publicerad 2021-08-13 20:32



Bookmark and Share


  Monica Lindgren
Egentligen en sorglig dikt, men fin!
2021-08-14
  > Nästa text
< Föregående

Gabriel Andersson