Redan innan var jag fast i
dimma,
Nu är det blott en till askad
imma,
till mitt varande.

För just igår,
på fredag den fkn trettonde,
fick ögat ett sår.

oturen låg på lur,
ont kan man tycka,
en sån jävla olycka.

Irisen var blodmättad,
plasman plaskade upp
i det blågröngråa,

som ett halvfullt
glas vin,
låg blodet där i botten
och skvalpade i
cirkelskärvan.

Min väninna sade;
’Kolla inte på dig själv’
Jag skulle säkert
svimmat

om jag såg,
ur det trasiga
in i det trasiga.

Jag skulle fått panik,
sprungit till närmsta bar,
trängt undan blodsögat,
tänt upp rödvinsögat.

Nu ser jag grumligt som fan,
23 år och gråstarr,
en evinnerlig rykande cigarr,
i mitt blickfång

Den svarta pluppen; pytteliten och
trång,
vägrar trotsigt vidga sig för
ljusinsläpp.

Så passande,
då kan du; stela, lilla pupill,
samtala med mitt hjärta
om smärtan,
bakom grånad
isolation

Ni kan gå hand i hand,
grått öga och grått hjärta
och smeka varann,
i er depression