Jag har alltid varit dålig
på att rita träd.
Jag börjar med en stam,
lång och mager,
dess grenverk höstlikt.
Om pennan är bra
kommer den att hitta roten.
Bläcket blir tunt
på kanterna av arket.
Bladen utelämnar jag,
men tänk mig där,
i hundratals silar
som siktar luften.
Så här ritar jag dig,
svagt, som om det knappt
är du som är där -
på mitt ark.