Något med ditt skrivande
Ja, just ditt
Du vet vem jag menar
Dig, ja just dig

Orden, meningarna 
i sammanhang klingar
bringar ljus i mörkret

Är kanske ljuset i mörkret

Varje ord en stjärna på
himlarymdens svarta duk
den som hänger över oss
när solen sjunker under horisonten
som en rullgardin fast tvärtom
den är nere fast uppåt

Du ger inspiration och du ser
som ingen annan gör
Du för och orden följer
De är duvor
som glupskt äter ur din hand

Jag vet, mitt resonemang här
kanske låter flummgt, svamlande
famlande men faktum är

Dina ord nästlar sig in
de känns
bränner sig fast inuti
Du tatuerar med ord

Föder liv där död
hotar breda ut sig
Syresätter i en rymd
där slukhålen gömmer sig

Hoppet som glöder i poesin
du så säkert skapar
med ett leende i mungipan
ja, jag är säker på att du ler
när du lutar dig tillbaka
när du fått de bångstyriga orden
på sin absolut rätta plats

När meningen med meningarna
lyser i svart mot vitt, hur de
skimrar i palettens alla färger
för den som verkligen läser
låter orden in

Hur du berör

Det är en fröjd, en ynnest
att få läsa och ta del av
den som är i kontakt
med skrivandets
innersta väsen

Du är det
och du väcker upp
till en morgondag
där jag vill fortsätta finnas

- tack