Ibland slår det mig hur ensam jag är
jag badar, vadar i denna ensamma ensamhet

självvalt ja, till viss del men jag får tillstå
min energi är inte där och jag är inte särskilt hel

Jag träffar två personer på en dag
är det en bättre dag kanske jag träffar tre

hälsar jag på grannen är det fyra
förstås får jag inte glömma bort vår hund

denna hund är en räddning som med kloka ögon
talar om för mig hur älskad jag är 

fastän det emellanåt inte känns så

med buffningar på min hand från en nos så sval
kommer jag ur mitt missmod för en stund

jag saknar många som kommit och gått i mitt liv
jag undrar om de känner likadant men jag tror inte det

jag är av en sällsam sort kanske född att ensam vandra

min själ vrider sig ibland och mina ögon fylls av tårar
då påminner jag mig att jag trots allt har det bra

jag är inte ensammast på jorden och räcker jag ut en hand
kanske jag träffar på någon som är lite som jag

som står ut med min tillfälliga frånvaro 
från omvärlden och från mig 

då kanske jag släpper in ljuset
just nu är det ganska mörkt